Filmarbetaren

Ja, jag finns här. Det var väldigt länge sen jag skrev ett inlägg, men jag finns kvar.

Visste du att en kvinna aldrig har vunnit en Oscar för Bästa Regi?

Ikväll är det galapremiär. Röd matta och allt. Det enda som kan liknas vid glamour i filmbranschen. Skönt att kunna få njuta av resultatet av ens eget hårda arbete ibland. Kanske knäpper ett par bilder. Trevlig kväll!

Jag har insett två saker.

Jag älskar att jobba med film. Trots att det inte alltid (faktiskt nästan aldrig) är så glamouröst som det låter.

Jag orkar/vill inte längre jobba 12-15 timmar om dagen.

Åtgärd:

Jag tror jag ska satsa på att bli lärare i film på gymnasieskolan i min hemstad. Jag har ju ingen lärarutbildning, men man kan kanske plugga pedagogik på universitetet. Jag har ju mer än motsvarande en fil kand från USA. Borde inte det plus min erfarenhet med film väga rätt tungt?

Den här branschen är inte som andra.

Scenario: Jag förhandlar om ett jobb.

Jag: är tydlig med vilka arbetsuppgifter jag har haft tidigare och vad mina kunskaper är.
De: erbjuder en summa.
Jag: förhandlar lite till. Ställer de frågor jag har lärt mig kan vara bra att ställa. Är VÄLDIGT tydlig med vad mina arbetsuppgifter ska vara.
De: erbjuder lite mer.
Klappat och klart.

Scenario: Några dagar senare.

De: vill ändra på mina arbetsuppgifter.
Jag: men vi förhandlade ju om det här.
De: okej, vi försöker hitta en annan lösning.

Scenario: En dag senare.

De: vill fortfarande att jag ska ta på mig ytterligare arbetsuppgifter.
Jag: säger att jag inte har den kunskap som krävs. Att det inte ingår i arbetsuppgifterna för den positionen jag har. Jag står på mig.
De: ska kontakta andra företag som kan erbjuda tjänsten.

Scenario: Ytterligare en dag senare.

De: säger åt mig att jag ska göra den här arbetsuppgiften också, eller så ber de en annan kille göra det - och drar det från min lön.
Jag: tänker att jag har ett kontrakt, att de är puckade i huvudet, att jag har sagt nej i tre dagar, att jag känner mig överkörd, att jag i slutändan inte har något val för om jag bråkar för mycket så har jag inget jobb att gå till imorgon.

Vissa filmer som görs är menade att påverka folk som ser den. De vill beröra, få folk att tänka efter. Jag har sett ett fåtal sådana i mitt liv. Den senaste som stannade med mig längre än själva biobesöket var "MILK". "MILK" handlar om Harvey Milk som blev den första öppet homosexuella mannen att bli vald som lokalpolitiker i San Francisco. Hans kamp öppnade många dörrar för homosexuella - inte bara i San Francisco utan i hela USA. Till och med hela världen. Den känns hyperaktuell eftersom frågan om homosexuella ska få gifta sig är på tapeten igen.

Jag fick ett brev på posten för inte så länge sen. För att förstå innehållet och betydelsen av gåvan måste jag ge lite bakgrundsinformation.

På den där första filmen som jag fick jobba med - lågbudget-skräck-komedin som spelades in i norra Kalifornien - hade dansande zombies, grymma special effekter och barslagsmål. Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv. Samtidigt som jag var där och jobbade gratis så försökte jag lära mig så mycket som möjligt för att öka mina chanser att få fler jobb i branschen. En av de som jag hängde med var Annie.

Annie jobbar som Prop Master och hon hade äran att få jobba med "MILK" förra året. Efter att ha sett filmen själv och blivit berörd på alla sätt och vis mejlade jag henne. Jag frågade hur det var för henne att jobba på filmen. Hon berättade att det var en otrolig erfarenhet - både för henne personligen och att få ha varit med och skapa en film som är så viktig idag. Det var känslomässigt att se historien upprepa sig. En kväll spelade de in en scen utanför Castro Theater där polisen slog till mot en känd gay-bar. De slog folk ute på gatan. Annie frågade den verklige Cleve Jones (som var rådgivare för filmen) om allt blev korrekt. Han vände sig mot Annie med tårar i ögonen. Han kunde bara viska "Ja". Då slog det Annie att det här inte bara var en film. "MILK" är konst och konst med ett syfte.

Annie är stolt över att ha medverkat till att skapa "MILK" även om hon spelar ner sin roll och sin insats. Hon blev glad att jag mejlade henne och sa hur mycket filmen påverkade mig. Så glad att hon skickade en gåva på posten.

Meddelandet sa: "I've been meaning to send these to you for so long! These are prop buttons from "MILK", copied from the actual buttons Harvey & crew owned. I thought you might appreciate them. Love, Annie."

Har haft en underbart skön helg. Ikväll blir sista kvällen på den där förbannade TV-produktionen när jag lämnar över till den som får axla min mantel. Lycka till, säger jag bara...

Sitter i soffan med en kopp kaffe och internet. Mobilen ringer. Blir erbjuden nytt jobb. Långfilm. Börjar typ - nu. Lite förhandlingar kvar. Man lär ju sig av sina läxor. Vill inte gå på samma nit två gånger i rad.

Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me.

Vilken jäkla röra!

*morr*

Jag hoppar av TV-produktionen. Jag har ALDRIG varit med om maken. Så fruktansvärt oorganiserade, så klumpiga, så arroganta och respektlösa. Sån okunskap om hur saker och ting går till har jag aldrig varit med om. Nej, jag håller mig till filmproduktion i framtiden.

Nu tar jag helg!

Ser i nyheterna att intresset för auktionen av Ingmar Bergmans egendom på Bukowskis överträffade alla förväntningar och drog internationellt intresse. När man ser priserna på några av sakerna blir det nästan löjligt och absurt. En sprattelgubbe för 29 000:-?

Jag skulle inte vara förvånad om vissa av sakerna har hamnat i händer på amerikanska filmmakare som säger sig vara influerade av Bergman. Woody Allen, tex?

Det är väldigt många människor som jobbar med en film. Det många kanske inte heller inser är att själva inspelningen av filmen är oftast den kortaste perioden av att göra en film. Efterbearbetningen tar minst sex månader. Att skriva själva manuset och göra allt förberedelsearbete kan också ta flera månader.

Just nu håller vi på att förbereda oss för nästa film. Den kommer att spelas in i tre olika omgångar. En vecka i en huvudstad i Europa, en vecka på landet i ett annat europeiskt land och sen en vinter-vecka i mellansverige samt vår/sommar veckor för den största delen av inspelningen. Sånt tar väldigt lång tid att förbereda. Allt måste ju klaffa...

Men vem gör vad på en filminspelning?

Regissör, producent, director of photography... rätt självklara, eller hur? Men vad är en Property Master?

En Property Master har hand om alla "props" under en filminspelning. All rekvisita, skulle man kunna säga. I USA funkar det lite annorlunda än i Sverige. I USA är gränserna väldigt tydliga om vem som gör vad. Det har mycket att göra med att facken har en framträdande roll i filmbranschen. Men det är ett annat inlägg... I USA skiljer man på kostym, rekvisita och set dressing.

Ta en keps, till expempel.

Hänger en keps på en krok på en vägg bakom två skådisar som står och pratar så är det set dressing.
Tar någon av skådisarna ner kepsen från kroken och håller i den så blir det rekvisita.
Sätter skådisen på sig hatten så blir det kostym.

En Property Master har hand om rekvisitan. Om det inte skulle vara vapen. Då har man ofta en vapenspecialist som ansvarar för allt sånt. Det finns alltid undantag till reglerna...

Den första film jag jobbade på var en lågbudget-skräck-komedi som spelades in i norra Kalifornien. Mitt jobb var "Talent PA" - eller i klarspråk - att ta hand om skådisarna. Världens lättaste jobb, faktiskt. Alla var så snälla och härliga. Vi filmade mest kvällar och nätter (förstås) och trots att vi befann oss i Kalifornien så blev det svinkallt! Vissa mornar när det var dags att åka hem fick jag skrapa rutorna på bilen!

Filmen handlar om några vänner som gör en "road trip" och åker vilse. Förstås. De hade hyrt en husbil istället för en vanlig bil och en av scenerna i början av filmen tar plats inuti husbilen.

Det är kväll, husbilen står parkerad på en äng. Någon kille tar på sig uppgiften att gå förbi fönstret med lite kvistar. En annan går förbi i bakgrunden med en lampa (som ska föreställa antingen hus som åks förbi eller mötande trafik). Allt för att det ska se ut som att bilen är i rörelse. Men husbilen är för statisk. Den rör sig inte alls. Det känns konstigt. Regissören reagerar på det och vill hitta en lösning.

Undertecknad får då klättra upp på taket på husbilen och gunga den fram och tillbaka så att det ska se ut som att bilen är ute och åker på en väg...

Ikväll har jag sett "Flickan Som Lekte Med Elden".

Det är svårt att göra film av extremt populära böcker. Det kommer alltid att finnas folk som blir besvikna på ett eller annat. Men ser man filmen för vad den är - en film - så är den bra. Lång, men bra.

Jag kan störa mig på saker som att filmen är filmad på 16mm film istället för traditionella 35mm film. Den första filmen filmades på 35mm. Sen skulle de andra två böckerna bli TV-serie. Inte bio-filmer. Därför filmade man på 16mm istället. Sen blev första filmen en enorm succé. Ärligt talat, var någon förvånad över det överhuvudtaget? Därför kan jag tycka att det var synd att man var så snabb att spela in tvåan och trean - för mycket riktigt bestämdes det sen att de skulle bli biofilmer också.

Resultatet? Jo, man måste "blåsa upp" bilden så att den passar en bioduk. Man zoomar alltså in i den, kan man säga. Vad händer då? Jo, man får en bild som ser grynig eller brusig ut. Det funkar ju, men det är kanske inte vad som var tänkt från början. Det var ju inte ett medvetet kreativt val (för det kan det vara ibland) att filma på 16mm.

Exempel:


8mm          16mm               35mm

Annan problematik som uppstår när man zoomar in i något är att alla kamerarörelser blir överdrivna. Minsta lilla ojämnhet i en kamerarörelse känns som en jordbävning. Det kan också vara störande. För mig blir det så, i alla fall.

Men i "Flickan..." tycker jag även att det var en massa onödiga kameraåkningar. De borde väl motiveras av något? Näe, jag är inte lika impad som jag var av ettan. Noomi Rapace knäcker fortfarande.

Det var mina två cent!

...jobbar jag med både film och TV. Jag håller på att avsluta en film och har precis börjat på en TV-produktion. Det var inte tänkt att de skulle överlappa varandra så pass länge som det har blivit - vilket innebär att jag jobbar dubbelt. Då blir det extra viktigt att allt fungerar som det ska. Vilket det inte har gjort. När teknologin och den mänskliga faktorn inte är på min sida - då rinner mitt tålamod ut i sanden rätt kvickt.

Därför tar jag helg nu.

Jag ligger redan på min soffa med datorn på magen och skriver detta.

Tjing!

Hej!

Jag jobbar med film. Därav namnet på bloggen.

Jag jobbar både med produktion (själva inspelningsfasen) och efterproduktion (allt som ske efter inspelningen är klar). Jag har pluggat film i USA där jag även fick möjlighet att jobba i Los Angeles några år. I Sverige har jag jobbat både med film och TV.

Jag har startat den här bloggen för att ventilera, berätta om hur det går till ibland bakom kulisserna och för att jag ändå alltid inser i slutändan att jag faktiskt älskar att jobba med film. Som så många andra människor i min generation så växte jag upp med "Stjärnornas Krig". Det var mitt allt, min bibel. Jag kunde alla repliker utantill en gång i tiden. Jag kom hem från skolan varje dag, bänkade mig i vardagsrummet och satte på den gamla VHS-apparaten. Inte en sån där toppmatad. Inte riktigt så länge sen... Sen dess har jag drömt om att få jobba med film. Och tydligen kan drömmar gå i uppfyllelse.

Filmarbete är däremot inte så glamouröst som man kan tro. Det är många som sliter hårt för väldigt lite pengar för att du ska kunna avnjuta en film i biografsalongen. Mer om det senare.

Just nu vill jag bara hälsa dig välkommen till min nya blogg!