Drömmar
Jag har insett två saker.
Jag älskar att jobba med film. Trots att det inte alltid (faktiskt nästan aldrig) är så glamouröst som det låter.
Jag orkar/vill inte längre jobba 12-15 timmar om dagen.
Åtgärd:
Jag tror jag ska satsa på att bli lärare i film på gymnasieskolan i min hemstad. Jag har ju ingen lärarutbildning, men man kan kanske plugga pedagogik på universitetet. Jag har ju mer än motsvarande en fil kand från USA. Borde inte det plus min erfarenhet med film väga rätt tungt?
Jag älskar att jobba med film. Trots att det inte alltid (faktiskt nästan aldrig) är så glamouröst som det låter.
Jag orkar/vill inte längre jobba 12-15 timmar om dagen.
Åtgärd:
Jag tror jag ska satsa på att bli lärare i film på gymnasieskolan i min hemstad. Jag har ju ingen lärarutbildning, men man kan kanske plugga pedagogik på universitetet. Jag har ju mer än motsvarande en fil kand från USA. Borde inte det plus min erfarenhet med film väga rätt tungt?
Baksidan av medaljongen
Den här branschen är inte som andra.
Scenario: Jag förhandlar om ett jobb.
Jag: är tydlig med vilka arbetsuppgifter jag har haft tidigare och vad mina kunskaper är.
De: erbjuder en summa.
Jag: förhandlar lite till. Ställer de frågor jag har lärt mig kan vara bra att ställa. Är VÄLDIGT tydlig med vad mina arbetsuppgifter ska vara.
De: erbjuder lite mer.
Klappat och klart.
Scenario: Några dagar senare.
De: vill ändra på mina arbetsuppgifter.
Jag: men vi förhandlade ju om det här.
De: okej, vi försöker hitta en annan lösning.
Scenario: En dag senare.
De: vill fortfarande att jag ska ta på mig ytterligare arbetsuppgifter.
Jag: säger att jag inte har den kunskap som krävs. Att det inte ingår i arbetsuppgifterna för den positionen jag har. Jag står på mig.
De: ska kontakta andra företag som kan erbjuda tjänsten.
Scenario: Ytterligare en dag senare.
De: säger åt mig att jag ska göra den här arbetsuppgiften också, eller så ber de en annan kille göra det - och drar det från min lön.
Jag: tänker att jag har ett kontrakt, att de är puckade i huvudet, att jag har sagt nej i tre dagar, att jag känner mig överkörd, att jag i slutändan inte har något val för om jag bråkar för mycket så har jag inget jobb att gå till imorgon.
Scenario: Jag förhandlar om ett jobb.
Jag: är tydlig med vilka arbetsuppgifter jag har haft tidigare och vad mina kunskaper är.
De: erbjuder en summa.
Jag: förhandlar lite till. Ställer de frågor jag har lärt mig kan vara bra att ställa. Är VÄLDIGT tydlig med vad mina arbetsuppgifter ska vara.
De: erbjuder lite mer.
Klappat och klart.
Scenario: Några dagar senare.
De: vill ändra på mina arbetsuppgifter.
Jag: men vi förhandlade ju om det här.
De: okej, vi försöker hitta en annan lösning.
Scenario: En dag senare.
De: vill fortfarande att jag ska ta på mig ytterligare arbetsuppgifter.
Jag: säger att jag inte har den kunskap som krävs. Att det inte ingår i arbetsuppgifterna för den positionen jag har. Jag står på mig.
De: ska kontakta andra företag som kan erbjuda tjänsten.
Scenario: Ytterligare en dag senare.
De: säger åt mig att jag ska göra den här arbetsuppgiften också, eller så ber de en annan kille göra det - och drar det från min lön.
Jag: tänker att jag har ett kontrakt, att de är puckade i huvudet, att jag har sagt nej i tre dagar, att jag känner mig överkörd, att jag i slutändan inte har något val för om jag bråkar för mycket så har jag inget jobb att gå till imorgon.
En film som betyder mycket
Vissa filmer som görs är menade att påverka folk som ser den. De vill beröra, få folk att tänka efter. Jag har sett ett fåtal sådana i mitt liv. Den senaste som stannade med mig längre än själva biobesöket var "MILK". "MILK" handlar om Harvey Milk som blev den första öppet homosexuella mannen att bli vald som lokalpolitiker i San Francisco. Hans kamp öppnade många dörrar för homosexuella - inte bara i San Francisco utan i hela USA. Till och med hela världen. Den känns hyperaktuell eftersom frågan om homosexuella ska få gifta sig är på tapeten igen.
Jag fick ett brev på posten för inte så länge sen. För att förstå innehållet och betydelsen av gåvan måste jag ge lite bakgrundsinformation.
På den där första filmen som jag fick jobba med - lågbudget-skräck-komedin som spelades in i norra Kalifornien - hade dansande zombies, grymma special effekter och barslagsmål. Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv. Samtidigt som jag var där och jobbade gratis så försökte jag lära mig så mycket som möjligt för att öka mina chanser att få fler jobb i branschen. En av de som jag hängde med var Annie.
Annie jobbar som Prop Master och hon hade äran att få jobba med "MILK" förra året. Efter att ha sett filmen själv och blivit berörd på alla sätt och vis mejlade jag henne. Jag frågade hur det var för henne att jobba på filmen. Hon berättade att det var en otrolig erfarenhet - både för henne personligen och att få ha varit med och skapa en film som är så viktig idag. Det var känslomässigt att se historien upprepa sig. En kväll spelade de in en scen utanför Castro Theater där polisen slog till mot en känd gay-bar. De slog folk ute på gatan. Annie frågade den verklige Cleve Jones (som var rådgivare för filmen) om allt blev korrekt. Han vände sig mot Annie med tårar i ögonen. Han kunde bara viska "Ja". Då slog det Annie att det här inte bara var en film. "MILK" är konst och konst med ett syfte.
Annie är stolt över att ha medverkat till att skapa "MILK" även om hon spelar ner sin roll och sin insats. Hon blev glad att jag mejlade henne och sa hur mycket filmen påverkade mig. Så glad att hon skickade en gåva på posten.
Meddelandet sa: "I've been meaning to send these to you for so long! These are prop buttons from "MILK", copied from the actual buttons Harvey & crew owned. I thought you might appreciate them. Love, Annie."
Jag fick ett brev på posten för inte så länge sen. För att förstå innehållet och betydelsen av gåvan måste jag ge lite bakgrundsinformation.
På den där första filmen som jag fick jobba med - lågbudget-skräck-komedin som spelades in i norra Kalifornien - hade dansande zombies, grymma special effekter och barslagsmål. Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv. Samtidigt som jag var där och jobbade gratis så försökte jag lära mig så mycket som möjligt för att öka mina chanser att få fler jobb i branschen. En av de som jag hängde med var Annie.
Annie jobbar som Prop Master och hon hade äran att få jobba med "MILK" förra året. Efter att ha sett filmen själv och blivit berörd på alla sätt och vis mejlade jag henne. Jag frågade hur det var för henne att jobba på filmen. Hon berättade att det var en otrolig erfarenhet - både för henne personligen och att få ha varit med och skapa en film som är så viktig idag. Det var känslomässigt att se historien upprepa sig. En kväll spelade de in en scen utanför Castro Theater där polisen slog till mot en känd gay-bar. De slog folk ute på gatan. Annie frågade den verklige Cleve Jones (som var rådgivare för filmen) om allt blev korrekt. Han vände sig mot Annie med tårar i ögonen. Han kunde bara viska "Ja". Då slog det Annie att det här inte bara var en film. "MILK" är konst och konst med ett syfte.
Annie är stolt över att ha medverkat till att skapa "MILK" även om hon spelar ner sin roll och sin insats. Hon blev glad att jag mejlade henne och sa hur mycket filmen påverkade mig. Så glad att hon skickade en gåva på posten.
Meddelandet sa: "I've been meaning to send these to you for so long! These are prop buttons from "MILK", copied from the actual buttons Harvey & crew owned. I thought you might appreciate them. Love, Annie."
Jobberbjudande
Har haft en underbart skön helg. Ikväll blir sista kvällen på den där förbannade TV-produktionen när jag lämnar över till den som får axla min mantel. Lycka till, säger jag bara...
Sitter i soffan med en kopp kaffe och internet. Mobilen ringer. Blir erbjuden nytt jobb. Långfilm. Börjar typ - nu. Lite förhandlingar kvar. Man lär ju sig av sina läxor. Vill inte gå på samma nit två gånger i rad.
Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me.
Sitter i soffan med en kopp kaffe och internet. Mobilen ringer. Blir erbjuden nytt jobb. Långfilm. Börjar typ - nu. Lite förhandlingar kvar. Man lär ju sig av sina läxor. Vill inte gå på samma nit två gånger i rad.
Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me.
Avhopparen
Vilken jäkla röra!
*morr*
Jag hoppar av TV-produktionen. Jag har ALDRIG varit med om maken. Så fruktansvärt oorganiserade, så klumpiga, så arroganta och respektlösa. Sån okunskap om hur saker och ting går till har jag aldrig varit med om. Nej, jag håller mig till filmproduktion i framtiden.
Nu tar jag helg!
*morr*
Jag hoppar av TV-produktionen. Jag har ALDRIG varit med om maken. Så fruktansvärt oorganiserade, så klumpiga, så arroganta och respektlösa. Sån okunskap om hur saker och ting går till har jag aldrig varit med om. Nej, jag håller mig till filmproduktion i framtiden.
Nu tar jag helg!
