Filmarbetaren

Ser i nyheterna att intresset för auktionen av Ingmar Bergmans egendom på Bukowskis överträffade alla förväntningar och drog internationellt intresse. När man ser priserna på några av sakerna blir det nästan löjligt och absurt. En sprattelgubbe för 29 000:-?

Jag skulle inte vara förvånad om vissa av sakerna har hamnat i händer på amerikanska filmmakare som säger sig vara influerade av Bergman. Woody Allen, tex?

Det är väldigt många människor som jobbar med en film. Det många kanske inte heller inser är att själva inspelningen av filmen är oftast den kortaste perioden av att göra en film. Efterbearbetningen tar minst sex månader. Att skriva själva manuset och göra allt förberedelsearbete kan också ta flera månader.

Just nu håller vi på att förbereda oss för nästa film. Den kommer att spelas in i tre olika omgångar. En vecka i en huvudstad i Europa, en vecka på landet i ett annat europeiskt land och sen en vinter-vecka i mellansverige samt vår/sommar veckor för den största delen av inspelningen. Sånt tar väldigt lång tid att förbereda. Allt måste ju klaffa...

Men vem gör vad på en filminspelning?

Regissör, producent, director of photography... rätt självklara, eller hur? Men vad är en Property Master?

En Property Master har hand om alla "props" under en filminspelning. All rekvisita, skulle man kunna säga. I USA funkar det lite annorlunda än i Sverige. I USA är gränserna väldigt tydliga om vem som gör vad. Det har mycket att göra med att facken har en framträdande roll i filmbranschen. Men det är ett annat inlägg... I USA skiljer man på kostym, rekvisita och set dressing.

Ta en keps, till expempel.

Hänger en keps på en krok på en vägg bakom två skådisar som står och pratar så är det set dressing.
Tar någon av skådisarna ner kepsen från kroken och håller i den så blir det rekvisita.
Sätter skådisen på sig hatten så blir det kostym.

En Property Master har hand om rekvisitan. Om det inte skulle vara vapen. Då har man ofta en vapenspecialist som ansvarar för allt sånt. Det finns alltid undantag till reglerna...

Den första film jag jobbade på var en lågbudget-skräck-komedi som spelades in i norra Kalifornien. Mitt jobb var "Talent PA" - eller i klarspråk - att ta hand om skådisarna. Världens lättaste jobb, faktiskt. Alla var så snälla och härliga. Vi filmade mest kvällar och nätter (förstås) och trots att vi befann oss i Kalifornien så blev det svinkallt! Vissa mornar när det var dags att åka hem fick jag skrapa rutorna på bilen!

Filmen handlar om några vänner som gör en "road trip" och åker vilse. Förstås. De hade hyrt en husbil istället för en vanlig bil och en av scenerna i början av filmen tar plats inuti husbilen.

Det är kväll, husbilen står parkerad på en äng. Någon kille tar på sig uppgiften att gå förbi fönstret med lite kvistar. En annan går förbi i bakgrunden med en lampa (som ska föreställa antingen hus som åks förbi eller mötande trafik). Allt för att det ska se ut som att bilen är i rörelse. Men husbilen är för statisk. Den rör sig inte alls. Det känns konstigt. Regissören reagerar på det och vill hitta en lösning.

Undertecknad får då klättra upp på taket på husbilen och gunga den fram och tillbaka så att det ska se ut som att bilen är ute och åker på en väg...

Ikväll har jag sett "Flickan Som Lekte Med Elden".

Det är svårt att göra film av extremt populära böcker. Det kommer alltid att finnas folk som blir besvikna på ett eller annat. Men ser man filmen för vad den är - en film - så är den bra. Lång, men bra.

Jag kan störa mig på saker som att filmen är filmad på 16mm film istället för traditionella 35mm film. Den första filmen filmades på 35mm. Sen skulle de andra två böckerna bli TV-serie. Inte bio-filmer. Därför filmade man på 16mm istället. Sen blev första filmen en enorm succé. Ärligt talat, var någon förvånad över det överhuvudtaget? Därför kan jag tycka att det var synd att man var så snabb att spela in tvåan och trean - för mycket riktigt bestämdes det sen att de skulle bli biofilmer också.

Resultatet? Jo, man måste "blåsa upp" bilden så att den passar en bioduk. Man zoomar alltså in i den, kan man säga. Vad händer då? Jo, man får en bild som ser grynig eller brusig ut. Det funkar ju, men det är kanske inte vad som var tänkt från början. Det var ju inte ett medvetet kreativt val (för det kan det vara ibland) att filma på 16mm.

Exempel:


8mm          16mm               35mm

Annan problematik som uppstår när man zoomar in i något är att alla kamerarörelser blir överdrivna. Minsta lilla ojämnhet i en kamerarörelse känns som en jordbävning. Det kan också vara störande. För mig blir det så, i alla fall.

Men i "Flickan..." tycker jag även att det var en massa onödiga kameraåkningar. De borde väl motiveras av något? Näe, jag är inte lika impad som jag var av ettan. Noomi Rapace knäcker fortfarande.

Det var mina två cent!

...jobbar jag med både film och TV. Jag håller på att avsluta en film och har precis börjat på en TV-produktion. Det var inte tänkt att de skulle överlappa varandra så pass länge som det har blivit - vilket innebär att jag jobbar dubbelt. Då blir det extra viktigt att allt fungerar som det ska. Vilket det inte har gjort. När teknologin och den mänskliga faktorn inte är på min sida - då rinner mitt tålamod ut i sanden rätt kvickt.

Därför tar jag helg nu.

Jag ligger redan på min soffa med datorn på magen och skriver detta.

Tjing!

Hej!

Jag jobbar med film. Därav namnet på bloggen.

Jag jobbar både med produktion (själva inspelningsfasen) och efterproduktion (allt som ske efter inspelningen är klar). Jag har pluggat film i USA där jag även fick möjlighet att jobba i Los Angeles några år. I Sverige har jag jobbat både med film och TV.

Jag har startat den här bloggen för att ventilera, berätta om hur det går till ibland bakom kulisserna och för att jag ändå alltid inser i slutändan att jag faktiskt älskar att jobba med film. Som så många andra människor i min generation så växte jag upp med "Stjärnornas Krig". Det var mitt allt, min bibel. Jag kunde alla repliker utantill en gång i tiden. Jag kom hem från skolan varje dag, bänkade mig i vardagsrummet och satte på den gamla VHS-apparaten. Inte en sån där toppmatad. Inte riktigt så länge sen... Sen dess har jag drömt om att få jobba med film. Och tydligen kan drömmar gå i uppfyllelse.

Filmarbete är däremot inte så glamouröst som man kan tro. Det är många som sliter hårt för väldigt lite pengar för att du ska kunna avnjuta en film i biografsalongen. Mer om det senare.

Just nu vill jag bara hälsa dig välkommen till min nya blogg!