Uppdatering

Ja, jag finns här. Det var väldigt länge sen jag skrev ett inlägg, men jag finns kvar.

Jag jobbar fortfarande med film och jag älskar fortfarande mitt jobb.
Jag har numera fast anställning på ett posthus i Stockholm. Jag älskar mina kollegor, jag älskar att jag får syssla med så många olika saker, jag nördar loss på teknik och film, jag jobbar sällan 12-timmarsdagar...

Life is good.

En film som betyder mycket

Vissa filmer som görs är menade att påverka folk som ser den. De vill beröra, få folk att tänka efter. Jag har sett ett fåtal sådana i mitt liv. Den senaste som stannade med mig längre än själva biobesöket var "MILK". "MILK" handlar om Harvey Milk som blev den första öppet homosexuella mannen att bli vald som lokalpolitiker i San Francisco. Hans kamp öppnade många dörrar för homosexuella - inte bara i San Francisco utan i hela USA. Till och med hela världen. Den känns hyperaktuell eftersom frågan om homosexuella ska få gifta sig är på tapeten igen.

Jag fick ett brev på posten för inte så länge sen. För att förstå innehållet och betydelsen av gåvan måste jag ge lite bakgrundsinformation.

På den där första filmen som jag fick jobba med - lågbudget-skräck-komedin som spelades in i norra Kalifornien - hade dansande zombies, grymma special effekter och barslagsmål. Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv. Samtidigt som jag var där och jobbade gratis så försökte jag lära mig så mycket som möjligt för att öka mina chanser att få fler jobb i branschen. En av de som jag hängde med var Annie.

Annie jobbar som Prop Master och hon hade äran att få jobba med "MILK" förra året. Efter att ha sett filmen själv och blivit berörd på alla sätt och vis mejlade jag henne. Jag frågade hur det var för henne att jobba på filmen. Hon berättade att det var en otrolig erfarenhet - både för henne personligen och att få ha varit med och skapa en film som är så viktig idag. Det var känslomässigt att se historien upprepa sig. En kväll spelade de in en scen utanför Castro Theater där polisen slog till mot en känd gay-bar. De slog folk ute på gatan. Annie frågade den verklige Cleve Jones (som var rådgivare för filmen) om allt blev korrekt. Han vände sig mot Annie med tårar i ögonen. Han kunde bara viska "Ja". Då slog det Annie att det här inte bara var en film. "MILK" är konst och konst med ett syfte.

Annie är stolt över att ha medverkat till att skapa "MILK" även om hon spelar ner sin roll och sin insats. Hon blev glad att jag mejlade henne och sa hur mycket filmen påverkade mig. Så glad att hon skickade en gåva på posten.

Meddelandet sa: "I've been meaning to send these to you for so long! These are prop buttons from "MILK", copied from the actual buttons Harvey & crew owned. I thought you might appreciate them. Love, Annie."




Just nu...

...jobbar jag med både film och TV. Jag håller på att avsluta en film och har precis börjat på en TV-produktion. Det var inte tänkt att de skulle överlappa varandra så pass länge som det har blivit - vilket innebär att jag jobbar dubbelt. Då blir det extra viktigt att allt fungerar som det ska. Vilket det inte har gjort. När teknologin och den mänskliga faktorn inte är på min sida - då rinner mitt tålamod ut i sanden rätt kvickt.

Därför tar jag helg nu.

Jag ligger redan på min soffa med datorn på magen och skriver detta.

Tjing!

Presentation

Hej!

Jag jobbar med film. Därav namnet på bloggen.

Jag jobbar både med produktion (själva inspelningsfasen) och efterproduktion (allt som ske efter inspelningen är klar). Jag har pluggat film i USA där jag även fick möjlighet att jobba i Los Angeles några år. I Sverige har jag jobbat både med film och TV.

Jag har startat den här bloggen för att ventilera, berätta om hur det går till ibland bakom kulisserna och för att jag ändå alltid inser i slutändan att jag faktiskt älskar att jobba med film. Som så många andra människor i min generation så växte jag upp med "Stjärnornas Krig". Det var mitt allt, min bibel. Jag kunde alla repliker utantill en gång i tiden. Jag kom hem från skolan varje dag, bänkade mig i vardagsrummet och satte på den gamla VHS-apparaten. Inte en sån där toppmatad. Inte riktigt så länge sen... Sen dess har jag drömt om att få jobba med film. Och tydligen kan drömmar gå i uppfyllelse.

Filmarbete är däremot inte så glamouröst som man kan tro. Det är många som sliter hårt för väldigt lite pengar för att du ska kunna avnjuta en film i biografsalongen. Mer om det senare.

Just nu vill jag bara hälsa dig välkommen till min nya blogg!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0