Filmarbetaren

Ikväll har jag sett "Flickan Som Lekte Med Elden".

Det är svårt att göra film av extremt populära böcker. Det kommer alltid att finnas folk som blir besvikna på ett eller annat. Men ser man filmen för vad den är - en film - så är den bra. Lång, men bra.

Jag kan störa mig på saker som att filmen är filmad på 16mm film istället för traditionella 35mm film. Den första filmen filmades på 35mm. Sen skulle de andra två böckerna bli TV-serie. Inte bio-filmer. Därför filmade man på 16mm istället. Sen blev första filmen en enorm succé. Ärligt talat, var någon förvånad över det överhuvudtaget? Därför kan jag tycka att det var synd att man var så snabb att spela in tvåan och trean - för mycket riktigt bestämdes det sen att de skulle bli biofilmer också.

Resultatet? Jo, man måste "blåsa upp" bilden så att den passar en bioduk. Man zoomar alltså in i den, kan man säga. Vad händer då? Jo, man får en bild som ser grynig eller brusig ut. Det funkar ju, men det är kanske inte vad som var tänkt från början. Det var ju inte ett medvetet kreativt val (för det kan det vara ibland) att filma på 16mm.

Exempel:


8mm          16mm               35mm

Annan problematik som uppstår när man zoomar in i något är att alla kamerarörelser blir överdrivna. Minsta lilla ojämnhet i en kamerarörelse känns som en jordbävning. Det kan också vara störande. För mig blir det så, i alla fall.

Men i "Flickan..." tycker jag även att det var en massa onödiga kameraåkningar. De borde väl motiveras av något? Näe, jag är inte lika impad som jag var av ettan. Noomi Rapace knäcker fortfarande.

Det var mina två cent!